:)

Jag tycker det är fint att se så många människor som är så otroligt engagerade i att rädda planeten och mänskligheten. Så mycket debatt man skapar om allting rörande klimatet, vilket är viktigt för att komma någon vart. 

Jag tror att detta COP15-möte kommer leda till något vart, även om ingen ny avgörande fakta eller bestämmelser kommer fram så tror jag att detta möte kommer göra världen mer enat i denna fråga. Man kommer få bättre sammanhållning och få fler länder med sig. Ett större hopp kommer byggas upp och mer vilja att rädda vår jord. Kanske kommer senare möten visa mer konkretion på vad som ska göras, men detta möte ser jag som största inspirationskälla för andra länder och att man ska väcka världen från dess sömn. Förhoppningsvis. Det kommer kanske inte gå vägen vid ett möte, kanske det krävs fler tillfällen att få världen enat, men jag tror att vi kommer komma dit. 

Jag tror också att vi kommer kunna minska utsläppen av koldioxid inom en snar framtid och framåt. Det jobbas på nya metoder och modernare teknik som kommer att filtrera skorstenar och göra bilarna renar. Vi blir allt mer medveten om klimatproblemet och vad vi som individer kan göra för att förbättra klimatet. Vi och de små växer upp i en värld som är präglad av klimatsnack hela tiden.  

---

Däremot är jag skeptisk till att vi kommer kunna göra tillräckligt inom den tidsram som forskarna har utsatt. Plus att jag inte förstår hur den ekonomiska biten ska klaras av när de rika inte vill betala. Som det ser ut idag har det inte hänt så mycket trots att det har gått snart 20 år sen det första avtalet skrevs. Vissa länder har till och med förvärrat sina utsläpp i stor grad. U-ländernas utveckligt vs. utsläpp är jag också tvivelaktig till, jag vet inte om jag vågar tro att det kan lösas bara med pengabidrag. Frågan är om u-länderna ska bestämma själv hur dispositionen ska se ut eller om i-länderna ska kontrollera det?
   Det är så många löften som bestäms och skrivs under. Stora saker som man kan se optimistiskt på i teorin men som är så svårt att göra i praktiken.

---

Hur kan utvecklingen gå framåt då energibolaget Vattenfall fortsätter bygga nya brunkolkraftverk under svenska regeringens godkännande? När cigarettbolagen gör så att människorna i u-länderna blir beroende av cigaretter och ännu fler röker och skadar miljön? När företag och bolag fortsätter tillverka saker på sämsta sätt bara för det är billigast och mest lönsamt för dem?
   Det sista är precis det som man förhandlar om, att vi måste lägga pengar för att göra produktionen bättre, men hur lång tid kommer inte det ta?

---

Som vanlig människa kan man göra två saker. Lägga allt ansvar på politikerna och säga att det är dom som ska göra så att vi kan fortsätta konsumera, men utan att vi behöver tänka på konsekvenserna om de bara ser till att klimatet blir orört vid tillverkningen av prylar. Eller så kan man börja värna om klimatet och byta till lågenergilampor, inte köpa ny mobil varje år och sluta ta flyget till Stockholm. För trots att politikerna kan fixa världsomfattande saker så är det ändå den vanliga människan som förstör. Vi har alltid ett val, och dessvärre väljer många italiensk mat framför torra potatisar, den billiga tröjan framför den dyrare. 

Jag tror inte att majoriteten i i-länderna kommer ge upp sin bekvämlighet och livsstil som de alltid har levt med hela sitt liv. Man tror att den nya generationen kommer tänka mer på sina handlingar, men kommer verkligen barn som växer upp i detta bekväma samhälle där man har tusen prylar, den senaste tekniken (och måste köpa ny TV vart femte år för att det kommer nya, bättre på marknaden hela tiden) och har varit på charterresor varje år bättra sig när de blir stora? Visst att de kommer växa upp med klimatförändringar som den stora frågan, men de kommer kanske tänka lika mycket (lite) som många av oss gör idag. Jag tror inte att människan kommer ändra sitt beteende så mycket som skulle behövas, därför hoppas jag att det inte tar alltför lång tid att hitta medlen som gör bilar och fabriker renare på ett rättvist sätt.

Det är så mycket som måste göras, och lägger man fram ett supersmart förslag kommer man på att det blir dåligt för bönderna i Sydamerika. Allt har sina baksidor känns det som. Världen har gått så långt att på alla plan att det känns nästan omöjligt att göra det bra för alla på så kort tid.

Svt’s dokumentär om klimatstriden tar upp det aktuella mötets svårigheter och frågan om världens samarbetsförmåga. Måste alla länder vara överrens för att vi ska lyckas med att rena vår luft?
Ja, det säger väl sig själv. Detta är ett globalt problem som alla måste vara delaktiga i. Det funkar ju inte om låt säga en fjärdedel av världens länder satsar stenhård och verkligen kämpar för att få en renare luft när majoriteten fortsätter i sin vanliga bana. Det är både olönsamt och orättvist.
   Länder påverkar också varandra. Om många av dina grannar inte vill vara med kan du möjligtvis också backa ur, det är ju lönlöst att kämpa själv. Därför är det viktigt att så många som möjligt är med, både rika och fattiga länder.

I programmet framkommer två stora problem vid ländernas aktivitet i denna fråga. Först och främst den ekonomiska biten. Inte det att världen inte har pengar, för det har den. Det är snarare det att länder inte vill satsa om inte de andra länderna gör det. Ett bra exempel som studenterna gjorde – de fick en lika stor privat pengahög var, och de skulle lägga frivillig summa i en gemensam kassa som senare skulle växa ytterligare och som deltagarna skulle dela lika. Alla tjänar på att lägga högsta summa i gemensamma kassa, men de förlorar sina pengar om ingen annan lägger stor summa. Resultatet blev att majoriteten satsade lite av de egna pengarna i den gemensamma kassan, och den som satsade högst summa förlorade förtroende för de andra och la mindre pengar vid senare försök. Detta var ju bara ett test, ett spel, men i själva verket är det såhär länderna resonerar vid deras bidrag med ekonomin. Ingen vill ju förlora det man satsar, samarbetsviljan minskar och misstron ökar ju fler gånger man ”spelar”. Varför ska USA satsa mycket pengar om de vet att Indien inte kommer bidra med mycket pengar? Det är lönlöst och ett stort bakslag för de länder som satsar mycket pengar medan andra åker snålskjuts.
   För det andra. Klimatfrågan handlar om mycket mer än miljön och klimatet – det är en fråga om ekonomi, konkurrenskraft, handel, historia och inte minst om rättvisa. Världen har delat in sig i två lag – de fattiga och de rika. Varför ska u-länderna göra något när det är i-länderna som har ställt till med denna röra? Varför ska u-länderna bidra när de redan har det svårt, när det var i-länderna som satte många fattiga länder i dagens position vid koloniseringen? De fattiga länderna har bildat en egen union som är stark och jag antar att många av de länderna är trötta på att hela tiden styras på de rika ländernas villkor.
   Men det där med att det är de rika som har skuld i dagens läge – de fattiga måste passa sig för vad de säger då det är de som kommer stå för 2/3 av jordens koldioxidutsläpp år 2020 om de fortsätter i denna takt. Vem blir boven i dramat då?

I dokumentären beskriver de klimatfrågan som det största grupparbete som någonsin har ägt rum. Här sätts samarbetsviljan på prov och ländernas tillit mot varandra testas. Det har blivit en fråga om vem som ska göra vad och hur mycket.
   Det är u-länderna som utges vara den stora klimatboven om några år, men de kan inget göra på egen hand. I-länderna måste hjälpa till med den ekonomiska biten och ge den summa som behövs för att u-länderna inte ska gå back vid åtgärderna. Detta låter ju väldigt bra, och det känns som det är den enda hållbara lösningen i mina öron men jag vet inte om vi vill och klarar av att finansiera för u-ländernas bromsning av koldioxidutsläppen. Det verkar röra sig om ofantligt mycket pengar. Har vi rika levt färdigt våra glassiga dagar nu måntro?