:)

Svt’s dokumentär om klimatstriden tar upp det aktuella mötets svårigheter och frågan om världens samarbetsförmåga. Måste alla länder vara överrens för att vi ska lyckas med att rena vår luft?
Ja, det säger väl sig själv. Detta är ett globalt problem som alla måste vara delaktiga i. Det funkar ju inte om låt säga en fjärdedel av världens länder satsar stenhård och verkligen kämpar för att få en renare luft när majoriteten fortsätter i sin vanliga bana. Det är både olönsamt och orättvist.
   Länder påverkar också varandra. Om många av dina grannar inte vill vara med kan du möjligtvis också backa ur, det är ju lönlöst att kämpa själv. Därför är det viktigt att så många som möjligt är med, både rika och fattiga länder.

I programmet framkommer två stora problem vid ländernas aktivitet i denna fråga. Först och främst den ekonomiska biten. Inte det att världen inte har pengar, för det har den. Det är snarare det att länder inte vill satsa om inte de andra länderna gör det. Ett bra exempel som studenterna gjorde – de fick en lika stor privat pengahög var, och de skulle lägga frivillig summa i en gemensam kassa som senare skulle växa ytterligare och som deltagarna skulle dela lika. Alla tjänar på att lägga högsta summa i gemensamma kassa, men de förlorar sina pengar om ingen annan lägger stor summa. Resultatet blev att majoriteten satsade lite av de egna pengarna i den gemensamma kassan, och den som satsade högst summa förlorade förtroende för de andra och la mindre pengar vid senare försök. Detta var ju bara ett test, ett spel, men i själva verket är det såhär länderna resonerar vid deras bidrag med ekonomin. Ingen vill ju förlora det man satsar, samarbetsviljan minskar och misstron ökar ju fler gånger man ”spelar”. Varför ska USA satsa mycket pengar om de vet att Indien inte kommer bidra med mycket pengar? Det är lönlöst och ett stort bakslag för de länder som satsar mycket pengar medan andra åker snålskjuts.
   För det andra. Klimatfrågan handlar om mycket mer än miljön och klimatet – det är en fråga om ekonomi, konkurrenskraft, handel, historia och inte minst om rättvisa. Världen har delat in sig i två lag – de fattiga och de rika. Varför ska u-länderna göra något när det är i-länderna som har ställt till med denna röra? Varför ska u-länderna bidra när de redan har det svårt, när det var i-länderna som satte många fattiga länder i dagens position vid koloniseringen? De fattiga länderna har bildat en egen union som är stark och jag antar att många av de länderna är trötta på att hela tiden styras på de rika ländernas villkor.
   Men det där med att det är de rika som har skuld i dagens läge – de fattiga måste passa sig för vad de säger då det är de som kommer stå för 2/3 av jordens koldioxidutsläpp år 2020 om de fortsätter i denna takt. Vem blir boven i dramat då?

I dokumentären beskriver de klimatfrågan som det största grupparbete som någonsin har ägt rum. Här sätts samarbetsviljan på prov och ländernas tillit mot varandra testas. Det har blivit en fråga om vem som ska göra vad och hur mycket.
   Det är u-länderna som utges vara den stora klimatboven om några år, men de kan inget göra på egen hand. I-länderna måste hjälpa till med den ekonomiska biten och ge den summa som behövs för att u-länderna inte ska gå back vid åtgärderna. Detta låter ju väldigt bra, och det känns som det är den enda hållbara lösningen i mina öron men jag vet inte om vi vill och klarar av att finansiera för u-ländernas bromsning av koldioxidutsläppen. Det verkar röra sig om ofantligt mycket pengar. Har vi rika levt färdigt våra glassiga dagar nu måntro?