:)

Rothstein skriver att USA är boven i denna finansiella tragedi. Han skyller på deras system och sätt att hantera ekonomin i landet, vilket man kan säga är motsatsen till den nordiska ekonomiska modellen. I USA är skatterna låga, regleringarna är svaga och inkomstskillnaderna i hela landet är stora skriver Rothstein.

Jag håller med denne professor i statsvetenskap om att USA ligger bakom denna finanskris, för det är dom som har varit dåliga vid kontrolleringen om vem som man bör låna ut pengar till och hur mycket. Jag håller också med om en mycket viktig punkt han tar upp, nämligen att deras sjukvård är otroligt dålig, vilket har haft en stor bidragande roll till den ekonomiska krisen. Det är resultatet av låga skatter – man får betala sjukvården själv vilket kan drabba en väldigt hårt om man blir /riktigt/ sjuk. En av de största orsakerna till svår fattigdom i USA är just att man själv eller en närstående blir sjuk, och det blir ännu fler som inte kan komma upp från detta ekonomiska träsk.

En sak jag inte håller med professorn om är hans teori om att dåligt utbildade är de lättaste offren. Han menar att de som har fått en fattigare och sämre utbildning är mer lättlurade än andra och därför lånar pengar utan att tänka sig för. För det första; det är bankerna som ska hålla koll på vem de bör låna ut pengar till och vem som kan betala tillbaka, det är väl snarare bankerna som är korkade i denna fråga. För det andra; erfarenheter om hur man sköter ett hushåll får man bäst då man har flyttat hemifrån och just sköter sitt eget hushåll. Visst kan man bli skolad mer eller mindre om hur ekonomin funkar, men jag tror de flesta lär sig sköta sitt eget hem och vet vad som är bäst då de får bo själva. Att det är de fattiga som lånar pengar har inte med dumhet att göra, fattiga är i mer behov av pengar än rika helt enkelt.

Rothstein menar att den nordiska ekonomiska modellen är exemplarisk och att USA borde följa den och inte tvärtom. Vad Rothstein kanske inte vet så har vi det inte så bra i Sverige heller. Vår ekonomiska modell är inte stark nog att klara av den ekonomiska världskrisen, även om vi inte har drabbats lika hårt som andra i världen, men det tror jag beror på att Sverige är ett så pass rikt land så det märks inte lika mycket som i t ex USA där ekonomin och sociala klasser är så väldigt varierande och ojämna landet igenom. Men dom i Sverige som har det sämre ställt har det svårt. Arbetslösheten är stor och många som har hamnat där har svårt att ta sig ur det hela. Detta beror inte på att folk är lata eller inte vill ha jobb, utan det finns inte några jobb helt enkelt. Speciellt bland oss unga är arbetslösheten mycket hög, och ofta är villkoren för att arbeta väldigt dåliga. Många som väl får jobb erbjuds ett skitjobb, och mycket mycket sällan blir man heltidsanställd eller har ett säkert kort på sin arbetsplats. Denna osäkerhet har gjort att många är otrygga och stressade och mår dåligt över vetskapen att det inte är säkert att man får vara kvar på sin arbetsplats. Sjukskrivningarna bara ökar och befolkningen verkar må sämre och sämre. Samtidigt verkar regeringen ha det svårt att ta hand om sina medborgare då de inte kan lägga tillräckligt mycket pengar på dem som verkligen behöver hjälp.

Finanskrisen vi befinner oss i idag är inte direkt den första ekonomiska kris som har förekommit. Under 1900-talet uppkom en rad olika kriser, bland vilket det värsta har varit börskraschen år 1929. Andra ekonomiska kriser har varit bland annat oljekrisen på 70-talet, IT-krisen runt 2000-talet och andra mindre ekonomiska belastningar. Har dessa kriser några likheter?

Den största gemenskapen alla ekonomiska kriser har är deras uppkomst. Alla ekonomiska kriser har uppkommit efter en högkonjunktur då samhället och ekonomin har varit på topp. Man känner att man har gott om pengar och att det är en god tid för att köpa stora saker. Bankernas ränta är låg och man kan ta stora lån. När alla är glada och framåt och tar lån från banken i tron om att de kommer betala tillbaka och att allt ska fortsätta vara bra, blir det som en belastning på systemet och räntorna höjs och det blir svårare och svårare att betala tillbaka.

Att det uppkommer ekonomiska kriser av samma anledning gång på gång kan man nog skylla hela samhället för. Man vill ju att alla ska ha det bra och att fattigdom ska bekämpas. Att dela ut pengar när man har gått om dem kan många tycka är en självklarhet, klart man ska hjälpa de som har det lite svårare när man väl har pengar. Bankerna tjänar ju också på att folk lånar pengar hos dem, så såklart försöker de få så många låntagare som möjligt.

Skillnaden mellan finanskrisen idag och den finanskris på 30-talet är att samhället har lärt sig att staten måste komma in och hjälpa till, att kontrollera. Det är så man har gjort under alla småkriser som har uppstått för att de inte ska vända samhället helt upp och ner – man har sett till att staten har gått in som en räddare i nöden.